Jag förstår inte hur du gör. Lagom tills dess att jag glömt dig, inte ägnat en tanke åt dig på lång tid, det är alltid då du helt plötsligt, från ingenstans hör av dig. Och varje gång du gör det så… kommer alla minnen från den tiden tillbaka. Hur lycklig jag var när jag träffade dig, hur bra jag mådde. Det är konstigt, det är ju nu så sjuuuukt länge sen! Men ändå, när du hade skrivit till mig, de känslorna bara slog mig rakt i ansiktet. Det är väl så, vissa saker glömmer man inte hur länge sen det än var som det hände. Samtidigt som det är kul att du hör av dig lite spontant, så är det även jobbigt. Knas. Mja mja, nu har jag hört från dig iaf, och nu lär det väl ta… 6 månader till 2 år innan jag hör nått igen antar jag. Du är knäpp! Men jag kommer nog alltid någonstans älska dig Trotts allt du gjorde -_-’
Som jag en gång sa till dig. ”Jag vill minnas dig som min teddynalle, som min riddare i skinande rustning, inte som den du blivit nu.”

Puss på dig. Och alla ni andra förstås! ^.^