Idag var jag på konsert med pappa, hans födelsedagspresent. Som dagens titel säger så var det Jill Johnson vi såg.
Jag kan inte påstå att jag gillar hennes musik, det har jag nog aldrig gjort, men jag kan samtidigt inte förneka att hon är bra på att sjunga. När jag satt där på konserthuset så var det något hos mig som tändes igen. En vilja att själv stå på en scen en dag, att fylla en lokal med folk som bara vill lyssna på mig. Dock så har jag inte sjungit ordentligt sen jag gick på Karro och har därför tappat mycket av min röst. Men det är ju aldrig för sent att träna upp, eller hur? Men då saknas det ju pengar för att kunna få hjälp med det. Fan! Är så extremt sugen att börja igen.
Anyways, även trevligt att tillbringa lite tid med pappa (: