På samtalet idag så kom, på något sätt, Hälls i fokus ett tag. Det är väl inte det första man brukar fokusera på när man träffar sin psykolog, men jaja. Han undrade varför Hälls har blivit så viktigt för mig och varför jag mår så bra när jag är just där av alla ställen. Hur det kommer sig att jag känner mig så extremt hemma och trygg där. Vilket jag aldrig tänkt på, för mig har det ju bara varit ett ställe att fly till, att få träffa polare, tappa massvis med timmar, supa kaffe, och vara ifred om jag känner för det. Men jag har aldrig reflekterat över varför jag väljer just Hälls av alla tänkbara och otänkbara ställen. Det första som kom upp i huvudet när vi pratade om det, det var nog att jag ALDRIG någonsin, under alla åren jag gått dit, har varit med om något negativt. Jag har aldrig fått ångest där, jag har aldrig kommit dit och haft jobbiga möten, bara avslappnade och mysiga, har aldrig.. Ja, det har aldrig varit någon negativ klang där helt enkelt. Det har bara varit positivt, glatt och avslappnat. Sen så spann mamma och jag vidare på det, och hon tror att det även kan ha med den ruffiga, ombonade inredningen att göra. Att det påminner om stugan ute på Gångis (som jag knappt minns något om) men att det iaf väcker ett lugn som jag hade när vi åkte dit på somrarna när jag var liten. Jag vet inte, men kanske kan det ligga något i det. Hmm, ja, Hälls betydelse är lätt värt att spinna vidare på.
Sen så har jag idag konstaterat att jag på senaste dryga året brutit upp med många av mina vänner. Antingen helt, eller tagit ordentliga avstånd ifrån. Somliga av dem har väl inte varit något jag velat, men som jag ändå gjort för min, och till viss del, deras skull. Men andra har.. jag vet inte, det har bara blivit så. Jag vet inte om det är bra att jag gör det, tänker på en speciell person just nu som jag tagit avstånd från, men kanske är det bra, för stunden iaf. Jag vet varken ut eller in! Visst, det är inte bra att jag tar avstånd från folk, inte nu när jag är så instabil, men samtidigt så vill jag inte dra med mig andra, jag vill inte att folk ska behöva se mig sån här. Men samtidigt så är det bra att jag tar avstånd för att kunna fokusera på mig själv, att konfrontera mina problem. Fan, vet inte vad jag ska ta mig till! Känns som att hur jag än gör så blir det galet på något sätt. Hmm..